Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Roman
Claire-Louise Bennett
” Kassa 19″
Översatt av Carl-Johan Lind.
( Wahlström & & Widstrands förlag)
I Claire-Louise Bennetts debutbok “Damm” talade en kvinna som efter en separation dragit sig tillbaka till en enslig stuga video en liten sjö. Där funderade hon över allt möjligt som fångade hennes uppmärksamhet, från auberginer till gammaldags spisvred. Det var en underbart egenartad berättelse om en kvinna som ville fly världen males upptäckte en helt ny.
Även Bennetts andra bok “Kassa 19” är en inre monolog; nu är jaget yngre, uppträder ibland som ett vi, betraktas någon gång utifrån som “hon”, males i grunden är det samma individual vi får följa från barndom till slutet på 20- åren. Inte kronologiskt, utan som minnet brukar bete sig: skuttande från scen till scen.
” Jag tror inte jag har läst någon roman om en läsande och skrivande människa som radat upp så många böcker på sidorna, oftast utan att säga något mer om dem än simply titlarna.”
Ingrid Elam
Det börjar i biblioteket, varifrån “vi” bär hem travar med böcker som inte alltid blir lästa, först när jaget blir äldre och hittat en ensam plats i gräset bakom huset kan hon försjunka helt. Litteraturen blir konstanten i hennes liv, och jag tror inte jag har läst någon roman om en läsande och skrivande människa som radat upp så många böcker på sidorna, oftast utan att säga något mer om dem än simply titlarna.
Hon går i skolan och har tråkigt på lektionerna, börjar i smyg rita ett ansikte längst bak i matteboken. Vem som helst kan känna igen sig, males det är Bennetts stil som gör trivialiteterna till äventyr där handen och pennan lever sitt eget vilda liv: “Den uppvarvade handen skickade iväg kulspetsen över pappret i en vågig linje som flög ut i yviga slingor” och de snäva spiralerna blir ett slags stålull som utplånar ansiktet “som var så pinsamt fel därunder”.
Men handen lugnar sig och börjar forma ord i stället, början på en berättelse, hon hittar sitt konstnärliga uttryck. Guy först massor av böcker, kvinnliga författare hon kan identifiera sig med och vita mäns böcker hon inte alls känner igen sig i. Det vill hon inte heller, hon vill upptäcka det okända, resa med dem till aldrig skådade länder– till Florens och ett rum med utsikt!
Och plötsligt nöjer hon sig inte med att minnas tit